När jag ser tillbaka på vilka talböcker som gjort störst intryck på mig under året visar det sig vara främst en rad litterära klassiker. (Räknas Coelho förresten redan dit?)

En kort lista är

Alkemisten av Paulo Coelho (i uppläsning av Stefan Sauk)
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (Per Myrberg)
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper av Bodil Malmsten (författaruppläsning)
Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde (Rikard Wolff)
Röda rummet av August Strindberg (Per Myrberg)
Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg (Per Sjöstrand)

Talböcker visar sig vara bra för att täppa igen åtminstone vissa luckor i den litterära allmänbildningen…synd bara att det fortfarande är så liten andel av verken som finns i detta utmärkta format!

Andra bloggar om: litteratur

För en halvtimme sedan lyfte Discovery med Christer ombord på sitt uppdrag till rymdstationen ISS.

All lycka och välgång!

Allt sker utan att jag behöver lyfta ett finger. Om jag vill kan jag gå in i administrationssidorna för WordPress och titta igenom de bortsorterade kommentarerna innan de automatiskt raderas efter 15 dagar. Den första månadens erfarenhet säger att jag inte behöver göra ens det.
Snart kanske jag till och med får tid att skriva blogginlägg.

Det syns kanske inte pÃ¥ den här bloggen, men kommentarfunktionen pÃ¥ bloggar missbrukas friskt för att placera reklam eller annat skräp, ”comment spam”. Enligt uppgift frÃ¥n Akismet, en webbtjänst som motverkar comment spam är nu över 90% av alla bloggkommentarer spam. Tack och lov ser det visserligen inte sÃ¥ ut, men det är för att bloggaren själv har städat bort skräpet, med eller utan hjälp av anti-spam-verktyg.

Än så länge är det väldigt få kommentarer här på min blogg, men de senaste dagarna har inflödet av spam jag varit tvungen att städa bort ökat kraftigt. Jag har därför precis aktiverat Akismets tjänst. Ska bli intressant att se om det fungerar så bra som ryktet säger.

Principen bakom Akismet är inte olik den bakom Gmails anti-spam, alltså att den bygger på bedömningar som rapporteras in av användarna själva. Just tack vare den stora mängden användare blir den samlade kunskapsbasen oerhört kraftfull. En av idéerna som också utgör Web 2.0.

Andra bloggar om: internet, webbtjänster

För tre veckor sedan skrev jag om GIGRIB, en tjänst för att logga tillgängligheten för webbplatser. Kolla här hur loggen ser ut för denna blogg.

Förra seklets affärsmodell byggde ofta på att ta betalt för innehåll. Den nya tidens affärsmodell på Internet bygger på att man skapar något som folk vill ha och ger det till dem gratis (t ex Google). Ännu bättre är det om man också kan få användarna att själva skapa innehållet på sajten, ju fler användare desto mer och intressantare innehåll (Flickr, Wikipedia,…).
Man måste börja med att bygga upp en stor bas av användare/sajtläsare innan man kan börja få intäkter – i form av annonser t ex. Google tjänar ofantliga summor på sitt smarta annonsprogram, som placerar annonser som inte är irriterande utan faktiskt hyfsat ofta är intressanta för den de exponeras för. Små annonsörer kan till låg kostnad placera annonser som visas för dem som söker på vissa kodord, som annonsören själv väljer. Förutom annonsintäkter kan man använda differentiering av tjänsteklass: basversionen är gratis, men vill man ha mer funktionalitet kan man uppgradera till en betaltjänst (”guldmedlemskap”) mot en överkomlig månadskostnad.
Ett ganska nytt exempel är GIGRIB. Denna tjänst vänder sig inte till alla, men till en stor och växande skara: sajtinnehavarna. Har man en sajt på webben så vill man inte att den ska vara nere p g a strul på webbhotellet. Den ska vara uppe och tillgänglig så mycket som möjligt, om inte 100 % av tiden så gärna 99,9 % (ju fler nior desto bättre). Detta är förstås inte minst viktigt för rörelseidkare som har sin försäljning via nätet.
GIGRIB är ett distribuerat system för övervakning av upptid för webbsajter. Påminner lite om både SETI@home och BitTorrent, samtidigt som det fyller ett verkligt behov och har en affärsmodell. Det bygger på en gratisklient, att användarna bidrar med egna outnyttjade bakgrundsresurser (à la SETI@home) och att man får nytta i relation till hur mycket man själv bidrar (en slags ”fairness” à la BitTorrent). Affärsmodellen är att användarna själva bidrar med rådata som kan sammanställas till intressant innehåll som publiceras gratis på sajten, vilket kan ge annonsintäkter. Man har också ett guldmedlemskap.
Kolla GIGRIB hos ipwalk Pingdom .
Internetworld skrev om detta redan i våras, och Henrik Skotth har skrivit om GIGRIB på sin blogg.
Jag har själv börjat testa GIGRIB för mina sajter (inklusive denna), och det verkar funka bra.
Andra bloggar om: Internet, webbtjänster

Ytterligare några talböcker jag lyssnat på det senaste halvåret är:
Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Invandrarna av Vilhelm Moberg

Röda rummet av August Strindberg

My Life av Bill Clinton

I cirkelns mitt av Dan Brown

Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust

Det är fortfarande ingen ordning på mina papper av Bodil Malmsten

Alla kan rekommenderas (utom Proust, som inte funkade som talbok för mig, eftersom mina tankar flög omkring och krävde tid passar den nog mycket bättre att läsa som vanlig bok).

Jag kanske återkommer med mer utförliga reflektioner kring några av dem.

Skulle det inte vara kul att kunna se hur sajter såg ut tidigare? De som nu är så proffsiga och strömlinjeformade – hur såg de ut när de inte var torra bakom öronen?

Och hur har din egen sajt sett ut genom åren?

Allt sådant är väl försvunnet, raderat från servrarnas hårddiskar och borta för alltid…?

Nej, en hel del finns faktiskt bevarat! Tack vare Internet Archive finns det även lätt tillgängligt via Internet i deras Wayback Machine. Skriv in en webbadress och du får en kronologisk lista över ögonblicksbilder av den sajten. Sedan är det bara att klicka sig tillbaka i tiden…

Wayback Machine logo

Detta har förstås inte gjorts bara för skojs skull. Tanken är att bevara kulturarvet för eftervärlden. Och webbens första decennium kommer nog att erbjuda intressant råmaterial för framtida forskning inom olika ämnesområden.

Nu är inte de allra första åren med, men från 1996 och framåt har man för närvarande 55 miljarder websidor att bläddra bland. Enligt FAQn så innehåller arkivet närmare 2 petabyte data, och tillväxttakten är 20 terabyte per månad. Möjligen är dessa siffror redan föråldrade…

1 terabyte = 1024 gigabyte

1 petabyte = 1024 terabyte

Internet Archive gör också en hel del annat tillgängligt, bl a filmer, musik och texter.

Andra bloggar om: Internet, webbtjänster, samhälle

Mikael Niemi är en naturkraft. Att lyssna till honom läsande sin egen bok är en upplevelse. Svålhålet är en märklig historia, som svårligen låter sig beskrivas. Det är egentligen inte en historia, utan snarare en samling noveller, vagt sammanhållna av ett gemensamt tema. Science fiction på jordnära tornedalska. Douglas Adams, fast mer ohämmat. Högt och lågt om vartannat, kanske med en slagsida åt det senare. Helheten blir befriande opretentiös. Fantasifullt med en förkärlek för det drastiska.
Gillar du Liftarens guide till galaxen och Populärmusik från Vittula så är oddsen goda att du också kommer att dra på munnen åt Svålhålet.

Svålhålet

Andra bloggar om: litteratur

Har du också upptäckt att det kan vara bra att samla information om ett projekt så att man får överblick och alltid kommer åt den? Det kan vara en förening eller ett litet företag som ska administreras, ett viktigt möte som ska förberedas, en uppsats som ska skrivas, ett bröllop som ska arrangeras, en webbplats som ska utvecklas…

Många av oss har nog informationen ganska spridd – en del på handskrivna lappar, annat i anteckningsböcker, mycket bara i huvudet. Att ha det på datorn kan ju vara bättre. Där kan man förhoppningsvis hitta det man söker – om det nu är i ett mail, ett textdokument, ett kalkylark eller bland webbläsarens bokmärken.

Men i vilken webbläsare? Och vilken dator? Många av oss har ju flera datorer att tampas med, som alla ska göra livet lättare…

Det kan också vara ett projekt man har tillsammans med en eller några andra personer, och alla ska komma åt samma information.

Varför inte samla informationen på en server på nätet? Där kommer man åt den oavsett om man är hemma eller på jobbet, och oavsett vilken dator man sitter vid. Särskilt då man är flera personer om projektet så är detta oftast det bästa upplägget.

Det börjar komma en hel del webbtjänster, som har det sympatiska upplägget att man gratis kan prova på dem. Om man upptäcker att man gillar det och behöver större kapacitet så kan man enkelt uppgradera till en (fortfarande billig) betaltjänst.

Backpack: Get Organized and Collaborate

En av dessa webbtjänster är Backpack. Efter att ha snubblat över denna tjänst på nätet så har jag börjat använda den för två olika projekt jag håller på med (ett litet företag och en bok).

Det är enkelt att komma igång och skapa sidor som man kan dela med sig av till omvärlden eller till utvalda personer. Man kan lika enkelt redigera sidorna, lägga in kommentarer och skicka mail till en sida. Det är alltså lätt att bygga upp en struktur där man kan samla och uppdatera den relevanta informationen. En feature som ingår är ”writeboard”. Det är en webbaserad ordbehandlare, som håller reda på olika versioner av en text. Perfekt om man är flera personer som gemensamt ska skriva en text.

Kolla in Backpack

Andra bloggar om: Internet, webbtjänster