I början av 1990-talet brukade jag ibland hålla ölprovningar för grupper, ölbryggningskurser och liknande, men de senaste 20 åren har jag konsekvent sagt nej till sådant. Inte för att det inte är kul – det kan det visst vara, men för att skydda mig själv och min lediga tid.
Nu fick jag en påringning för några veckor sedan, och det visade sig vara från en granne (ett par hundra meter bort räknas som granne här i Ekskogen) vars man hade varit på vår sommarölträff i augusti och just bryggt sitt första öl. Kunde jag komma över och berätta lite om öl och hålla en provning när hans bröder med fruar skulle komma och fira hans 60-årsdag? Jag blev förvånad när jag hörde mig själv säga ja…
Tillbaka från provningen kan jag konstatera att det var kul och trevligt. Vi provade Spaten Helles, Schneider Weisse Mein Grünes Tap 4, Sierra Nevada Torpedo, Boon Geuze Mariage Parfait 2010 och Yeti Imperial Stout från Great Divide. Jag gick in för att visa på stora variationer mellan öltyper och på effekterna av malt, humle och jäsning.
Lite extra kul var det när det visade sig att grannen som bjudit in mig var Helen Ahlbom, reporter på Ny Teknik som skriver mycket om telekom. Det blev som en länk mellan mitt förra yrkesliv och mitt nuvarande, utöver den geografiska länken.
Så det kanske ska ses som undantaget som bekräftar regeln. Det ska mycket till för att jag ska säga ja till att leda externa provningar.
