Idag gifte sig Victoria Bernadotte och Daniel Westling. Det blev inte så familjärt som man kanske kunnat önska, utan verkar vara en nationell angelägenhet.

Den nu gällande Successionsordningen, som ursprungligen är från 1810, är en av våra fyra grundlagar (de övriga är Regeringsformen, Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen).

Har det svenska statsskicket i och med 1979 års anpassning av Successionsordningen med införandet av ”kvinnlig tronföljd” blivit rumsrent från ett modernt demokratiskt perspektiv? Det kan knappast sägas så, inte ens från aspekten jämställdhet mellan könen, vilket var vad man hade som ambition att modernisera. Det framstår som svårt att tänka sig att det går att utveckla monarkin så att den kommer i takt med tiden.

Daniel Westling gick in i Storkyrkan som en man av folket, och kom ut som en prins. Han fick prinsessan och om inte halva kungariket så åtminstone Västergötland. Min fråga är: varför kom han inte ut som kung?(*)

I en monarki är det en person som är regent. Denna person kan vara man (kung) eller kvinna (drottning), och kan vara gift (vi bortser för ögonblicket från möjligheten till samkönat äktenskap eller andra samlevnadsformer). Om regenten är man så kallas gemålen drottning. Om vi hade fullständig jämlikhet (symmetri) mellan könen så skulle gemålen till en kvinnlig regent kallas kung.

Så är inte fallet, och ytterst få ifrågasätter detta. Detta indikerar för det första att titeln kung är ”finare” än titeln drottning, vilket i sig är ett flagrant brott mot jämlikheten (symmetrin). För det andra konstaterar vi att detta är i stort sett allmänt accepterat, åtminstone bland dem som bryr sig (de aktiva och passiva monarkisterna i Konungariket Sverige).

(*) OK, Daniel kunde inte gärna komma ut ur Storkyrkan som kung, eftersom Victoria inte är drottning än. Men faktum kvarstår: om/när Victoria blir drottning så blir Daniel inte kung utan prins.

Så här ser vår ”moderna” successionsordning ut:

Vi CARL, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung &c. &c. &c., arvinge till Norge, hertig till Schleswig Holstein, Stormarn och Ditmarsen, greve till Oldenburg och Delmenhorst &c. &c., göre veterligt: att, sedan Riksens Ständer enhälligt antagit och fastställt den successionsordning, varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghet prins JOHAN BAPTIST JULII manliga bröstarvingar skola äga rätt till den svenska tronen, samt Sveriges rikes styrelse tillträda, och denna grundlag till Vårt nådiga gillande blivit överlämnad, have Vi, i kraft av den enligt 85 § i regeringsformen Oss tillkommande rättighet, velat denna av Riksens Ständer samtyckta successionsordning härmed antaga, gilla och bekräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer:

Successionsordning,

varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghets, prins JOHAN BAPTIST JULII av Ponte-Corvo manliga bröstarvingar skola äga rätt till den kungl. svenska tronen, samt att Svea rikes styrelse tillträda; av Konung och Riksens Ständer gjord och fastställd på urtima riksdagen i Örebro den 26 september 1810.

Vi efterskrivne Svea rikes Ständer, grevar, friherrar, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, borgerskap och menige allmoge, som nu här i Örebro till allmän urtima riksdag församlade äro, göre veterligt: att, sedan den högborne fursten, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghet prins CARL AUGUST utan manlige bröstarvingar avlidit, och vi även genom den, under den 21 augusti 1810, upprättade förening och valakt, utkorat den högborne furste, prins JOHAN BAPTIST JULIUS av Ponte-Corvo, till Svea rikes kronprins, att på de villkor, så väl nyssnämnda valakt, som ock högbemälde furstes till avgivande av oss föreskrivna försäkran förmå och innehålla, Hans Kungl. Maj:t Vår nu regerande allernådigste Konung och Herre, Carl den XIII:e, efter dess dödliga frånfälle (varmed den Högste Guden nådeligen länge fördröje) i regeringen över Svea rike samt detsamma underlydande länder efterträda, till Sveriges Konung krönas och hyllas, samt riket styra; alltså hava vi för hans kungl. höghets JOHAN BAPTIST JULII, furstens av Ponte-Corvo, äkta manliga bröstarvingar, härmed velat upprätta och fastställa denna ordning för successionen till Sveriges krona och regering, på sätt och med villkor här nedanföre uttryckligen stadgas.

§ 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande. Lag (1979:935).

§ 2. Vad i denna successionsordning är stadgat om Konungen skall, om Drottning är statschef, gälla henne. Lag (1979:935).

§ 3. upphävd genom lag (1979:935).

§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).

§ 5. Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag (1979:935).

§ 6. upphävd genom lag (1979:935).

§ 7. Tronföljaren må ej anträda resa utrikes utan Konungens vetskap och samtycke. Lag (1921:21).

§ 8. Prins och prinsessa av kungl. svenska huset må ej, utan Konungens och riksdagens samtycke, bliva regent i utländsk stat, vare sig genom val, arv eller gifte. Sker annorlunda, vare han eller hon samt efterkommande ej berättigade att succedera till svenska tronen. Lag (1979:935).

§ 9. upphävd genom lag (1974:154).

Till yttermera visso, att vi allt detta föreskrivna så belevat och beslutit, have vi samtlige Svea rikes Ständer detta underskrivit och beseglat; som skedde i Örebro den tjugusjätte dagen i september månad, år efter Kristi börd, ett tusende åttahundrade och på det tionde.

Detta allt, som föreskrivet står, vele Vi ej allenast själve för orygglig grundlag antaga, utan bjude och befalle jämväl i nåder, att alle de, som Oss och Våre efterträdare samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äre, böra denna successionsordning erkänna, iakttaga, efterleva och hörsamma. Till yttermera visso have Vi detta med egen hand underskrivit och bekräftat, samt Vårt kungl. insegel låtit veterligen hänga här nedanföre, som skedde i Örebro, den tjugosjätte dagen i september månad, året efter Vår Herres och Frälsares Jesu Kristi börd, det ett tusende åttahundrade och på det tionde.

<Detta inlägg handlade om FRA-lagen. Tyvärr har det hackats och bytts ut mot skräplänkar, som jag har raderat.>

I dagens DN rapporteras i en notis att Michael Mukasey har godkänts av USAs senat som ny justitieminister. Att vägra kalla skendränkning för tortyr är tydligen inget hinder för att bli justitieminister i världens (tidigare) ledande demokrati.

För sex år sedan trodde man knappt sina öron när amerikanska kongressledamöter på fullt allvar föreslog att USA skulle använda tortyr i ”kriget mot terrorismen”. Nu blir detta en notis som knappt uppmärksammas. Utvecklingen går snabbt, men åt vilket håll?

Fotnot: notisen finns inte ännu (2007-11-10 mitt på dagen) i DNs webbupplaga.