Svålhålet

Mikael Niemi är en naturkraft. Att lyssna till honom läsande sin egen bok är en upplevelse. Svålhålet är en märklig historia, som svårligen låter sig beskrivas. Det är egentligen inte en historia, utan snarare en samling noveller, vagt sammanhållna av ett gemensamt tema. Science fiction på jordnära tornedalska. Douglas Adams, fast mer ohämmat. Högt och lågt om vartannat, kanske med en slagsida åt det senare. Helheten blir befriande opretentiös. Fantasifullt med en förkärlek för det drastiska.
Gillar du Liftarens guide till galaxen och Populärmusik från Vittula så är oddsen goda att du också kommer att dra på munnen åt Svålhålet.

Svålhålet

Andra bloggar om: litteratur

Organisera dig

Har du också upptäckt att det kan vara bra att samla information om ett projekt så att man får överblick och alltid kommer åt den? Det kan vara en förening eller ett litet företag som ska administreras, ett viktigt möte som ska förberedas, en uppsats som ska skrivas, ett bröllop som ska arrangeras, en webbplats som ska utvecklas…

Många av oss har nog informationen ganska spridd – en del på handskrivna lappar, annat i anteckningsböcker, mycket bara i huvudet. Att ha det på datorn kan ju vara bättre. Där kan man förhoppningsvis hitta det man söker – om det nu är i ett mail, ett textdokument, ett kalkylark eller bland webbläsarens bokmärken.

Men i vilken webbläsare? Och vilken dator? Många av oss har ju flera datorer att tampas med, som alla ska göra livet lättare…

Det kan också vara ett projekt man har tillsammans med en eller några andra personer, och alla ska komma åt samma information.

Varför inte samla informationen på en server på nätet? Där kommer man åt den oavsett om man är hemma eller på jobbet, och oavsett vilken dator man sitter vid. Särskilt då man är flera personer om projektet så är detta oftast det bästa upplägget.

Det börjar komma en hel del webbtjänster, som har det sympatiska upplägget att man gratis kan prova på dem. Om man upptäcker att man gillar det och behöver större kapacitet så kan man enkelt uppgradera till en (fortfarande billig) betaltjänst.

Backpack: Get Organized and Collaborate

En av dessa webbtjänster är Backpack. Efter att ha snubblat över denna tjänst på nätet så har jag börjat använda den för två olika projekt jag håller på med (ett litet företag och en bok).

Det är enkelt att komma igång och skapa sidor som man kan dela med sig av till omvärlden eller till utvalda personer. Man kan lika enkelt redigera sidorna, lägga in kommentarer och skicka mail till en sida. Det är alltså lätt att bygga upp en struktur där man kan samla och uppdatera den relevanta informationen. En feature som ingår är ”writeboard”. Det är en webbaserad ordbehandlare, som håller reda på olika versioner av en text. Perfekt om man är flera personer som gemensamt ska skriva en text.

Kolla in Backpack

Andra bloggar om: Internet, webbtjänster

Google mail – frälsaren från skräppost

Det blev till slut bara för jobbigt, för mig också. Att mail som, tillsammans med webben, har varit en ”killer application” för Internet, faktiskt har börjat minska i popularitet hade jag ju hört talas om. Orsaken är virus och framför allt skräppost. (Sedan är det också så att den yngre generationen tycker att mail är gammaldags och föredrar att chatta.)

Min privata mailadress har jag haft i över 10 år. Den har blivit en integrerad del av mitt liv. Varje dag, flera gånger, har jag skött mailen. Privat korrespondens med släkt, vänner och mer avlägset bekanta. Maillistor. Föreningsverksamhet. Kontakter med myndigheter och företag.

Virus har jag som macanvändare varit förskonad från, men skräppost, spam, har funnits med som störande inslag i många år. Mängden har dock varit hanterbar. Visserligen ökade den sakta från år till år, men med spamfilter så lyckades jag hålla detta någotsånär i schack.

Tyvärr har jag inte hittat något spamfilter som är helt säkert mot ”false positives”, alltså att ett mail som inte är spam felaktigt tas för skräppost och filtreras bort. Därför har jag känt mig tvungen att då och då scanna igenom spam-mappen, för att se om det där finns något riktigt mail som behöver räddas. Med tiden tränade jag upp mig så att jag blev ganska snabb på att ögna igenom listan över rubriker och listan över avsändare för att upptäcka eventuella nålar i höstacken.

Men det blev tyngre och tyngre hela tiden. När antalet skräpbrev per dag regelmässigt började överstiga 100 så blev det gärna så att jag sköt upp det där med att scanna igenom spam-mappen. Särskilt eftersom filtret faktiskt var ganska bra, så att det oftast bara var skräp där. Men ju längre jag sköt upp det desto jobbigare blev det när det väl skulle göras…

Enter Google Mail, eller Gmail som det heter. Numera vidarebefordrar jag automatiskt mail adresserat till mina andra mailadresser till mitt Gmail-konto. Gmail är en webbaserad mailtjänst, dvs man har inget mailprogram på sin egen dator, utan man kommer åt sin mail via sin vanliga webbläsare.

En fördel med detta är att man kommer åt mailen från vilken nätansluten dator som helst. Det spelar ingen roll om man är hemma, på jobbet eller ute och reser. Detta är ju inget nytt, webbmail har funnits länge. Hotmail och Yahoo är gamla i gamet.

Men Googles webbmail har en hel del mervärde jämfört med de andra. Jag är något av en ekorre när det gäller information, och vill gärna spara alla gamla mail för den händelse jag skulle behöva gå tillbaka efter något. I traditionella mailtjänster kan man spara mail genom att kategorisera dem i mappar. Det kan bli ganska knepigt. Ska man spara mailet från Olle om akvariefiskar i mappen ”Olle” eller mappen ”akvarium”? På jobbet har jag (tyvärr) Microsoft Outlook. Under årens lopp har jag byggt upp en komplex arkivhierarki med hundratals mappar. Med Gmail slipper man detta problem. Man arkiverar all mail i mappen ”Alla mail”. Sedan kan man hitta vad man söker på två sätt:

* Man kan söka med Googles teknik i sitt eget mailarkiv.
* Man kan kategorisera sina mail med hjälp av etiketter. Fördelen mot mapphierarki är att man kan ange godtyckligt antal etiketter för varje mail. För mailet om akvariefiskar ovan kan man alltså ange både ”Olle” och ”akvarium” som etikett.

Den största fördelen som jag ser det med Gmail är ändå:

* spamfiltreringen

Om man får ett skräpbrev i sin inkorg så markerar man det och klickar på ”Rapportera skräppost”. Enkelt och genialiskt. Spam går ju definitionsmässigt ut till ett mycket stort antal mottagare. Om tillräckligt många användare har rapporterat ett visst mail som skräppost så slipper den stora majoriteten att överhuvudtaget se detta mail.

Därför får jag nu bara en bråkdel så många skräpmail som tidigare. De är lätta att ta hand om, och jag vet att jag också gör andra en tjänst genom att rapportera dessa som skräppost.

Glädjen med att använda mail är tillbaka!

 

del.icio.us

del.icio.us  är en genialisk tjänst för att lägga sina bokmärken på nätet, där man alltid kommer åt dem oberoende av vilken dator och vilken browser man för tillfället använder. Men det stora värdet är den gemensamma databank som på detta sätt byggs upp av alla användare. Att en sida finns med bland de populära bokmärkena borgar för viss kvalitet… ett exempel på mervärdet man får av att medvetna användare själva skapar innehållet.
Prova!

Andra bloggar om: internet

mät din bredbandsaccess

Bredband hör numera till livets nödtorft. Hur skulle vi kunna vara utan? (Det är som med mobiltelefoni. Hur klarade man sig egentligen innan man hade mobil?)

Du vill ju vara ansluten till nätet. Kunna sparka igång valfritt internetprogram på datorn och direkt ha tillgång till världen i x megabit per sekund.

Din operatör säljer denna tjänst till dig. Men får du vad du betalar för? Tycker du att det går segt ibland?

Med bandbreddstestet TPTEST kan du själv enkelt kolla hur mycket du verkligen får. Detta är ett verktyg som du gratis kan ladda hem och använda. Konsumentverket, Post- och Telestyrelsen och II-Stiftelsen har finansierat utvecklingen. Nytt i den senaste versionen (5.0, som än så länge bara finns för Windows) är att man kan skapa en färdig testrapport att skicka till sin operatör.

 TPTEST

Andra bloggar om: Internet

Lifsens rot

Jag fick en bunt talböcker i julas, och den jag kastade mig över först var ”Lifsens rot” av Sara Lidman, i uppläsning av henne själv.
Lifsens rot
Det är en stark bok, som får extra färg av uppläsningen. Jag måste erkänna att jag till en början tyckte det var en smula ansträngande med Sara Lidmans okonventionella sätt att tala, det kändes lite maniererat. Om det var så att jag så småningom vande mig, eller kom över min fördomsfulla inställning, eller att hon kom in i en mer naturlig diktion vet jag inte, men det störningsmomentet försvann ganska snart. Det var en fascinerande skröna att lyssna till, med kärleksrelationen mellan de skarpt kontrasterande Rönnog och Isak Mårten i centrum.

Jag har svårt att låta bli att jämföra med ”Vargskinnet”, Kerstin Ekmans trilogi som jag lyssnade på i höstas. Det finns stora likheter i tema, tid och miljö. Än så länge håller jag inte Sara Lidman riktigt i samma klass som Kerstin Ekman, men jag har å andra sidan bara lyssnat på denna enda bok än så länge. Jernbaneeposet står högt på listan över böcker att läsa/lyssna på.

Andra bloggar om: litteratur

grannens blogg

Har du inte alltid undrat över vilka webbplatser som finns i närheten? Alltså, den geografiska närheten…

Webbplatser identifieras med hjälp av Uniform Resource Locator, URL. Detta bygger främst på domännamn, ”www.webbplatsen.se”, eller IP-adress, ”130.237.41.207”. Inget av detta talar dock om var på jorden personen, föreningen eller företaget bakom hemsidan finns. Om domännamnet slutar på ”.se” tyder det på att det är i Sverige, men det är inte säkert. Och det finns ingen möjlighet att veta om det är i Tomelilla eller Älvdalen.

Nu finns det en tjänst, GeoURL, som gör att man kan se precis var webbplatser finns geografiskt, eller i alla fall vilka webbplatser som finns i närheten av varandra. Det hela bygger på att webbredaktören lägger in ett par rader i html-koden för sin hemsida, med uppgift om latitud och longitud, och sedan pingar deras server.

Vill du att dina grannar ska hitta din webbplats, så registrera dig hos GeoURL. Annars kan du förstås bara lurka omkring och kolla vilka som finns i närheten där du bor…

GeoURL

Andra bloggar om: Internet

Ericsson köper rättigheterna till patent på ny mätmetod

Ericsson köper loss SICS andel av rättigheterna till ett patent på en ny metod för att mäta tillgänglig bandbredd över paketdatanät, t ex Internet. Eftersom uppfinningen gjorts av mig tillsammans med Martin Nilsson på SICS, så skulle Ericsson och SICS annars äga hälften var av rättigheterna. I och med köpet så övertar Ericsson alltså ensam rättigheterna.

SICS om patentaffären

Andra bloggar om: Internet
Andra bloggar om: kommunikation

framtidens Internet

Internet är en av vår samtids största innovationer, om inte den allra största. Inget annat har väl påverkat våra möjligheter att kommunicera med omvärlden i lika hög grad.

Internet är en framgångssaga utan like. Och det är framförallt vanliga människor som är vinnarna. För några hundralappar i månaden har vi världen under våra tangenter. Några företagare har förstås också byggt upp enorma värden – främst nya företag som tagit fram tjänster som har gett användarna ny nytta till låg eller ingen kostnad (Google, Ebay, Amazon, Skype…).

Från början konstruerades Internet för att knyta samman ett ganska litet antal datorer, som användes av personer som i huvudsak samarbetade med varandra. Idag sammanlänkas många miljoner ”end systems”, dvs maskiner med IP-adresser; inte bara traditionella datorer, utan också t ex handdatorer och mobiltelefoner. Alla användare samarbetar inte med varandra, vilket bl a visar sig i att ytterst få vågar vara utan brandvägg.

Men kommer dagens internetstruktur att kunna klara framtidens tillväxt och nya krav? Man märker redan nu att det knakar i fogarna här och var, med spam, virus och hackarattacker. Internet är inte designat i grunden för en värld av icke-samarbetande användare. Det är inte konstruerat för mobilitet. Det är inte byggt för att kunna garantera tjänstekvalitet. Det är inte tänkt att vara ett nät som knyter samman biljoner sensorer och prylar av alla slag.

När grunderna för Internet specificerades hade man inte en aning om de krav som nu på 2000-talet ställs på nätet. Många forskare vill nu ta ett helt nytt grepp, och se hur man skulle kunna designa framtidens Internet.

Dave Clark på MIT är en av dessa. Titta gärna på den här artikeln från 2003 för lite närmare problembeskrivning:
Tussle in Cyberspace.

National Science Foundation i USA kommer de närmaste fyra åren att satsa 15 till 20 miljoner dollar på forskningsprogrammet FIND (Future Internet Design).

agenda för infomöte om FIND, med länkar till presentationer

Andra bloggar om: Internet, kommunikation, samhälle