Internet är en av vår samtids största innovationer, om inte den allra största. Inget annat har väl påverkat våra möjligheter att kommunicera med omvärlden i lika hög grad.

Internet är en framgångssaga utan like. Och det är framförallt vanliga människor som är vinnarna. För några hundralappar i månaden har vi världen under våra tangenter. Några företagare har förstås också byggt upp enorma värden – främst nya företag som tagit fram tjänster som har gett användarna ny nytta till låg eller ingen kostnad (Google, Ebay, Amazon, Skype…).

Från början konstruerades Internet för att knyta samman ett ganska litet antal datorer, som användes av personer som i huvudsak samarbetade med varandra. Idag sammanlänkas många miljoner ”end systems”, dvs maskiner med IP-adresser; inte bara traditionella datorer, utan också t ex handdatorer och mobiltelefoner. Alla användare samarbetar inte med varandra, vilket bl a visar sig i att ytterst få vågar vara utan brandvägg.

Men kommer dagens internetstruktur att kunna klara framtidens tillväxt och nya krav? Man märker redan nu att det knakar i fogarna här och var, med spam, virus och hackarattacker. Internet är inte designat i grunden för en värld av icke-samarbetande användare. Det är inte konstruerat för mobilitet. Det är inte byggt för att kunna garantera tjänstekvalitet. Det är inte tänkt att vara ett nät som knyter samman biljoner sensorer och prylar av alla slag.

När grunderna för Internet specificerades hade man inte en aning om de krav som nu på 2000-talet ställs på nätet. Många forskare vill nu ta ett helt nytt grepp, och se hur man skulle kunna designa framtidens Internet.

Dave Clark på MIT är en av dessa. Titta gärna på den här artikeln från 2003 för lite närmare problembeskrivning:
Tussle in Cyberspace.

National Science Foundation i USA kommer de närmaste fyra åren att satsa 15 till 20 miljoner dollar på forskningsprogrammet FIND (Future Internet Design).

agenda för infomöte om FIND, med länkar till presentationer

Andra bloggar om: Internet, kommunikation, samhälle