Under elva av de sista \u00e5ren p\u00e5 1900-talet verkade jag som lektor i matematik vid KTH. Jag undervisade och examinerade ett mycket stort antal studenter p\u00e5 \u00e5tskilliga kurser vid snart sagt alla civilingenj\u00f6rsprogram som fanns vid den tiden.<\/p>\n
Bland de kurser jag gav fanns algebra, linj\u00e4r algebra, analys, differential- och integralkalkyl, komplex analys, differentialekvationer och transformer, partiella differentialekvationer, matematisk statistik mm.<\/p>\n
Jag var ocks\u00e5 med och startade upp distansundervisning vid institutionen f\u00f6r matematik, och gav under flera \u00e5r analys, algebra och linj\u00e4r algebra som distanskurser.<\/p>\n
Matematik i sig \u00e4r n\u00e5got djupt m\u00e4nskligt, och mer grundl\u00e4ggande \u00e4n den r\u00e5dande samh\u00e4llsordningen eller andra kulturella uttryck. Matematikens resultat \u00e4r tidl\u00f6sa och sanna. Tillsammans med naturlagarna st\u00e5r de matematiska satserna som eviga sanningar. Men medan naturlagarna ligger utanf\u00f6r m\u00e4nniskan, och \u00e4r f\u00f6r m\u00e4nniskan att uppt\u00e4cka och utforska, s\u00e5 \u00e4r matematiken ett uttryck f\u00f6r den m\u00e4nskliga hj\u00e4rnans logik.<\/p>\n